"Därför fällde jag förslaget om kommunalt vårdnadsbidrag"
Till att börja med så anser jag mig inte till ha brutit någon överenskommelse genom att rösta nej till förslaget om att införa ett kommunalt vårdnadsbidrag. I den överenskommelse som träffats inom alliansen så ingick, att ett införande av kommunalt vårdnadsbidrag skulle prövas när ekonomiska förutsättningar fanns för ett sådant. Samma sak gällde även en sänkning av kommunalskatten, en sänkning som för övrigt är mycket viktigare för Gotland än införande av ett kommunalt vårdnadsbidrag. Att det inte fanns något utrymme för vare sig skattesänkning eller kommunalt vårdnadsbidrag borde väl ha stått klart för de flesta. Kommunen hade när budgeten behandlades för några veckor sedan tappat 73 miljoner kronor i statsbidrag och tappet har sedan dess ökat med ytterligare 6 miljoner kronor. Sannolikt kommer kommunen, i den lågkonjunktur som vi är i inledningen av, att få vidkännas ytterligare skattesänkningar under nästa år.
Att i ett sådant läge införa ett i stort sett ofinansierat kommunalt vårdnadsbidrag, som dessutom är ett helt frivilligt åtagande, anser jag vara ansvarslöst. Nu kan det förstås hävdas att det i förslaget avsätts 1 miljon kronor i budgeten för detta. Men sanningen är att kostnaden beräknas till 5 miljoner kronor. De andra 4 miljonerna ska tas inom Barn och Utbildningsnämndens (BUN) budgetram. BUN har dessutom ett mycket stort besparingskrav att infria de kommande åren. Därför hade förslaget, om det genomförts, lett till ytterligare försämringar för skola och barnomsorg.
Möjligheten att införa ett kommunalt vårdnadsbidrag fattade riksdagen beslut om i våras trots stark kritik från samtliga remissinstanser. Bl.a. så riktade JämO, Socialstyrelsen, Arbetsgivarverket, Skolverket och Barnombudsmannen (BO) allvarlig kritik mot förslaget. BO saknade t.ex. barnperspektivet och menade att förslaget delvis stred mot FN:s barnkonvention.
Från Folkpartiets sida var vi negativa till införande av ett kommunalt vårdnadsbidrag men fick böja oss för Kd:s krav. Men det beslutet innebar inget tvång att folkpartister ute i kommunerna måste fatta samma beslut.
Förutom att vårdnadsbidraget bidrar till att minska, inte öka, jämställdheten den s.k.”kvinnofällan”, så har även en del andra mer eller mindre flummiga villkor ingått i beslutet.
Så kan t.ex. föräldrarna arbeta heltid och samtidigt uppbära vårdnadsbidrag om inte den kommunala barnomsorgen utnyttjas utan ordnas på annat vis. Men var tar då den egentliga avsikten med att få mer egen tid med barnen vägen?
Vårdnadsbidraget ger valfrihet sägs det. Ja, i så fall endast för de som har råd att kunna vara hemma. Är det de, som har den möjligheten, vi skall ”sponsra” med kommunala medel?
I alliansen gick vi till val på att öka arbetslinjen, inte att införa ofinansierade bidrag.
Det löftet står jag fortfarande bakom.
Bror Lindahl
Skriv ut
Tipsa en vän
Länka
Sök & Arkiv
